Det händer att vargen promenerar genom vår by i Västerdalarna och är man ute och plockar svamp en höstdag kan man plötsligt se hunden stå alldeles vaksam och darrande i hyggeskanten: En björn har nyss passerat! Men i vardagliga samtal med folk har jag tyvärr lagt till mig med ovanan att först liksom känna mig för hur det står till med synen på gråben hos den jag talar med. För tio år sedan hade jag en frimodighet i den här frågan som jag idag inte har. 

Rovdjursfrågan, och med den menar jag i princip enbart den som rör vargen, har tröttat ut mig. Har jag resignerat? Ja, litet. Numera tröstar jag mig ofta med att vargen globalt sett i vart fall inte alls är utrotningshotad. Men de uttalade motståndarna, som tidigare var mer spridda, förefaller idag mer beslutsamma. Framförallt har de, eller tycker sig ha fått, ett klartecken från regeringsmakten. 

Licensjakten vintern 2010, då 27 vargar sköts av under några iskalla dygn, fyllde vargmotståndarna med ett helt nytt självförtroende. Några tusen jägare gav sig ut i de snörika skogarna och rätt många kom tillbaka med blodsmak i munnen - de senaste uppgifterna tyder mycket riktigt på att den illegala vargjakten ökat i omfattning. Jodå, somliga jägare gick ut i skogarna med en annan och hedervärd känsla, den att göra sin plikt i värnandet av den hembygd de älskar. Men när den nya rovdjurspolitikens andra led (det första var licensjakten) som rör utplantering av vild varg eller djurparksvarg nu ska stressas fram, tyder inget på att den minoritet som motsätter sig detta rovdjur skulle ha blivit mer tolerant. Tvärtom. 

Jag kan heller inte se att de nya viltförvaltningsdelegationerna, som inrättats under 2010, på minsta sätt tvättat bort egenintressena hos de parter som sitter i dem (vilket statsvetarna brukar hävda sker i sådana institutioner). Det står en tung air av jaktkultur över dessa partssammansatta delegationer. I Dalarna är den som företräder Naturskyddsföreningen också jägare, liksom landshövdingen/ordföranden själv. Man kan knappast heller påstå att det är lokalbefolkningarna själva som fått inflytande i dessa delegationer, utan snarare organisationsintressena som slåss för vad man kan kalla de militanta minoriteterna. Mer om det längre fram - men det avgörande som skedde med den nya organisationen var nog helt enkelt att biologernas (rovdjurshandläggarnas) roll kraftigt försvagades.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kalla in någon skogshuggarvarelse från obygden som får hata varg och överhet så stärks den upplysta - och kanske till och med ”gröna” - medelklassen i Stockholms innerstad i sin självgoda identitet. Jag är trött på det där. Jag är trött p...

Bubblan kan dock minskas. Men de som kan åstadkomma det vill inte agera. Finansminister Anders Borg skulle kunna höja skatter. Detta så att de som fått mest i sänkt skatt de senaste åren att spendera på fastigheter, rika och välavlönade, får mindre p...

2008 kom avhandlingen ”I vargens spår”, av Serena Cinque på Göteborgs universitet. Det var nog första gången en rejäl forskarprodukt blev direkt hyllad i jaktkretsar. Hennes tes var nämligen den att den stela förvaltningen - där två byråk...

En 22-årig, vit man har gripits för dådet. Men polisen tror att det var mer än en attentatsman. Den gripna attentatsmannen har uppvisat psykisk instabilitet. Han har bland annat uttryckt djup misstro mot myndigheter. Trots sin historik har han kunnat...